Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1853, sida 1

vor. Hvad skulle du ha mycket utaf, om du vore rik, Theodor? Theodor funderade ester. — Sannerligen jag det nånsin har tänkt på, sade han slutligen. — Har du aldrig önskat dig någonting? — Åh jo! — Hvad är det då? — Jag har önskat mig en ny svart klädning, väl sydd. — Ingenting mer? — Jo, och en svart sidenväst, och ett par nya, gentila stöflor, och en ny, vacker hatt, och ett halft dussin fina schirtingsskjortor och en vacker kråsnål . . . om han är äkta, det betyder ingenting, bara han är vacker ... — Det var inte lite, det. — Ja, men du skall veta, det ena bör vara efter det andra. Kommer jag nu med en ny svart, fin klädning och måste sätta på mig min gamla, urblekta sammetsväst ... åh du har visst sett den ... det är bara bomullssammet, rutig, grön och röd och gul . . . när han var ny, skall du veta, såg han någonting ut ... men nu, när han fått göra tjenst i fyra jular ... och blifvit utlagd och snäf, så jag får gå och dra ner honom jemt och samt . . . åh nej, den stämmer mycket bättre till den gamla gröna fracken, som jag fick af kommissarien i afräkning på lönen. — Men skulle du vara mycket lycklig, om du hade allt det der, som du önskade dig, Theodor? oo — Det skulle jag visst ... åtminstone skulle jag inte då behöfva skämmas för bonddrängarne, när jag någon gång går till kyrkan. Deras rockar äro väl grosva, det är sannt; men man ser ändå att de äro nya, eller åtminstone inte mycket slitna. Vet du, Clara, det är mången gång jag inte går till kyrkan, derför att jag