Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. sr. N:o 140.) Åf brist på förläggareslef måste Clara ta med begge händer om spilkummen och hälla ut på Theodors tallrick. När han tyckte det blef för mycket, ville nan hålla tillbaka. Nej, menade Clara, du måste äta dugtigt med mjölk och bryt bra med bröd i, för annars blir du inte mätt. — Men du får ju ingen mjölk sjelf, Clara. — Det har ingen nöd. Mjölk ha vi nog ännu, fast vi inte ha några kor, tillade hon suckande. Ack jag undrar just, hur våra stackars kor må nu. De sågo så ledsna ut när de gingo sin väg. — Var inte ledsen för dem du. De kommo på goda ställen. — Ja, bara de gjorde det! — Jag kan se efter i protokollet ... — Inte protokollet, inföll Clara lisligt och slogframför sig med begge händerna. — Som du vill. Men annars kom en, den lilla röda ... — Nättan? — Hon ropades in af nämndemansmor i Kolsättra. — Då går det väl an. Hör du, Theodor, tror du att kon kan hålla af menniskor? — Ja, Gud vet, om precist kon kan det, sade Theodor snusförnuftigt; men andra djur — hundar, hästar. — Nå än höns då? — Nej se det tror jag då alls inte. — Men dufvor då? Jo, det kunna de bestämdt. Ack, om jag vore rik, hvad jag skulle ha mycket duf