Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1853, sida 1

— — Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 139.) Vid Theodors ord: Fyllda tjugo år redan, inföll Clara skämtsamt: — Kan tänka! tjugo år! När tror du, att du är för gammal dä? — När jag är fyrti, femti år. — Och du tänker således bli länsmansskrifvare, tills du blir fyrti, femti år? — Hvad skulle jag annars bli? Jag duger till ingenting. — Du måtte väl duga till länsman åtminstone. — Det minst. Om jag komme med ett utmätningsutslag, och de kommo omkring mig och gräto och sade: vi ä nog fattiga förut — gör oss inte fattigare . inte kunde jag säga som kommissarien, min husbonde: det angår mig inte, bort med er . . . utan i det stället, hade jag en hacka, så gaf jag dem visst de stackrarne, och reste hem med mitt utslag igen. i — Det vore beskedligt af dig, Theodor. ? — Ja, visst vore det beskedligt; men då fick jag kronofogden, landshöfdinge-embetet på halsen ... först blef jag varnad, så suspenderad, slutligen afsatt. Och hvad skulle jag då ta mig till? — Måla. — Du talar! Måla? lefva på en tjugo riksdaler om året . . . kanske inte ha så mycket, att jag kunde köpa färger för ... Nej, nog får jag väl lof att vara länsmansskrifvare i all min dar! — suckade den unga skrifvaren. — Men, om du skulle kasta om och bli militär!