Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juni 1853, sida 2

han ännu af sina, på sin talang förtjenta, penningar hade omkring 5 riksdaler i behåll. Med undantag af en och annan andaktsbok, postillor och sådant, gick sällan någon bok öfver 6 å 8 skillingar, och på så sätt kan man för 5 riksdaler få ett rätt vackert bibliothek. Der, som imellertid trafiken var liflig, och det betaltes efter gångbara priser, var inne hos madam Boqvist. Det är alltid ett slags fest, när det är auktion på landet; många begifva sig visserligen dit för att köpa, men också många endast för att träffa bekanta och lefva om med dem litet, andra åter endast och allenast för att gapa. Afven kärleken spelar vid auktioner sin lilla rol. Sedan bonddrängarne få litet i hufvudet, börja de slå an kurtis, och mer än ett hjonelag har en auktion att tacka för, att de blifvit man och hustru. Det är en marknad i smått, der man icke allenast utbjuder varor, utan äfven personer, mången gång i främsta rummet sig sjelf. Vid inbrytandet af skymningen voro de auktionsbesökande — den manliga afdelningen nemligen — samt och synnerligen temmeligen välplägade, och nu passade auktionisten på, såsom vanligt, att dra fram en mängd saker, hvilkas bristfälliga skick ej kunde så noga urskiljas för skumrasket och af de äfvenledes skumma ögonen. Spekulanterna, lifvade af madam Boqvists varor, voro nu ganska liberala af sig och bjödo öfver hvarandra, mången gång på trotts, och för att visa, att den ene ej hehöfde krusa för den andre. De förmögnare bönderna vårdade sig likväl ej längre att deltaga i denna täflan, utan hade samlats i dagliga stugan kring en bål (eller rättare terrin) punsch, der det väldigt diskuterades öfver landets angelägenheter, midt uti ett ganska digert moln af tobaksrök, deriverande sig än ifrån en silfverbeslagen sjöskumspipa, än en träskalle, än en anspråkslös kritpipa. Det led emot qvällen; auktionsfolket började skin