Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juni 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 138.) Hvad guldet och silfret beträslar, så var det snart räknadt — det förra bestod i ett par gamla örringar och en urnyckel, det senare i ett fickur, ett halft dussin mycket slitna skedar jemte strösked, samt tvenne syringar med tillhörande singerborg. Flere af dem, som nu infunno sig som spekulanter, hade dagarne förut varit på stället för att bese auktionssakerna och bestämma de priser, hvarutöfver de ej ville gå, Auktionen börjades klockan 10 f. m.; men som ej ännu menigheten var nog talrikt samlad, så uppropades, till att börja med, en mängd skräp, hvaribland äfven det gamla klaveret kom att medfölja. När dettå utbjöds, och auktionisten deröfver sade sina vanliga qvickheter, för att uppmuntra de kringstående attropa på, kunde Clara, som länge förut hållit sig modig, ej tlllbakahålla ett par tårar. Lamb, skrifyaren, märkte detta, och inropade klavret för 1 rdr 16 sk. bko, hvarvid hans förman och husbonde, kommissarien, blängde på honom, som hade han velat fråga: hvar har du tagit penningar ifrån till det? eller: hvad skall du med det der skräpet? Men vid ett litet uppehåll i utropen, hvarvid kommissarien gick in till madam Boqvist för att ta sig en sup, på det rösten skulle bli klarare, passade Lamb på tillfälle, närmade sig Clara och sade sagta åt henne: osyster Clara får inte bli ond; men klavret ropade jag in för Claras räkning. — För min räkning? — Ja visst! försmå inte min välmening.