Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juni 1853, sida 1

dar att bo här ... den nya arrendatorn håller på at flytta in ... — Betyder ingenting! jag kommer hit i morgon igen och skall då ha med mig något . . . få se om du bli nöjd ... Men nu måste jag till mitt protokoll igen — sade skrifvarn, som såg sin principal, efter att hafv: tändt på sin pipa, stiga upp på sin tunna. Auktionen fortgick; men som den var exekutiv, ocl betalnings-terminen följaktligen kort, så slogos sakern bort för ett öfverhufvud mycket lågt pris. Det ska enkefru Bäck i hjertat, när hon såg sina ypperliga ser vietter, af hvilka en del voro nästan alls icke nyttjade sitt vackra porslin, sina ganska brukbara kopparkär gå bort för mindre än halfva värdet, och när hon så såg hvar och en dra af med sitt, den ene medtagandt en kastrull, den andra en tobakspipa, den tredje er kaffeqvarn, den fjerde ett stycke bomullstyg, så flödade hennes tårar ohejdadt. Mest af allt kostade det på henne, när de feta och väl ansade kreaturen leddes bort vid sina klafvar, det ena efter det andra, hels korna, som hon nästan kunde konversera med, oct när gamla Stina såg matmor gråta, kunde hon ej hel. ler längre återhålla sina tårar, då hon nu skulle skil. jas vid Stjernan, Hjelman, Nättan och de små kalfvarne, som, ovetande af sitt öde, gjorde lustig språng och genom ovanan vid klafven, krumbugtade sig så att de, som ledde dem, ibland fingo följa med den långa stycken. Clara återigen smärtade det mest att se den allidnfaderns, väl icke synnerligen rikhaltiga, men dock tem meligen väl valda, bibliothek, gå bort för så godt son ingenting, och ännu mera, att se böckerna få egare som påtagligen ej förstodo att värdera eller ens bruk: dem. Hvad som imellertid tröstade henne något, Var att hennes vän, Theodor, stannade för inropet af då flesta af de värdefullare böckerna, till hvilkas inköj