a Den förut omnämnda rysligt tilltänkta inlägan hade ej lyckats få underskrifter såsom var beräknadt, och deraf lärer väl detta hafva kommit sig. En annan demonstration, hvarom tidningen afficherar i förut anförde n:r 113, har icke heller kommit till utförande af brist på marionetter, oaktadt hvarken öfvertalning eller hopp om belöning lära saknats, ty det s. k. lägre folket synes ej velat dela de bättre kläddes åsigter eller anslag. Efter uppgift skulle demonstrationen skett en söndagsafton, och polismästaren vandrade sjelf från gata till gata ända till midnatt, för att i tid kunna vidtaga möjligen behöfliga åtgärder, men fick i lugn och fred gå till sitt hem igen 17). . Hvad slutligen beträffar den underordnade polisbetjeningens uppförande, hyaremot agitationen ej minst varit rigtad, får ins. för sin del intyga, att ej allenast alla opartiske inom staden, äfvensom främlingar, högt prisa deras hofsamhet och påpasslighet, nu så väl som före tidningsagitationen emot dem, utan äfven att ins. känner personer som, för sin dagliga besattning, snart sagdt aldrig hafva märkt något drag af kittslighet hos dem, utan deremot ofta sett dem ställa oordningar till rätta, och städse med ett aktningsvärdt lugn, samt med fördragsamhet då de blifvit med förolämpningar bemötte 18). a Mycket, ganska mycket vore ännu att tillägga, men ins. vågar ej vara vidlyftigare, ty artikelns införande torde ändock måhända möta motstånd 19). 17) H.T. skulle således ha afsicherat en demonstration, som haft för afsigt, att öfverfalla polisen? Kanske na vi ock dertill användt öfvertalning och förespelning af belöning. — Så ensaldig som ins. är, så äro vi vissa på att han ej sjelf tror hvad han här framkastar. Vi kunna försäkra ins. att för oss skola både polismästaren, kommissarierna och hvarenda konstapel få i lugn och fred gå hem, blott de vilja låta andra beskedliga menniskor göra detsamma. Att polismästaren varit nog barnslig att en dag gå ute ända till midnatt och vänta på revolution, hafva vi svårt att föreställa oss, huru väl underrättad ins. än synes vara om saken. Det vore mycket förståndigare af polismästaren, att vara ute någon gång om dagarne, för att kunna sjelf bedöma huru hans underordnade uppfylla sina skyldigheter, när de t. ex. verkställa en häktning m. m. 18) Ins. torde erinra sig, att då vi gjort anmärkningar mot polisen, hafva de alltid varit stödda på gifna fakta. Likväl erkänna vi gerna att vi sjelfva hos poliskonstaplarne aldrig funnit annat än höflighet och tjenstaktighet. De förseelser som de, liksom andra, någon gång kunna begå, skulle vi ock gerna ursäkta, blott man ej äflades att taga dessa fel i försvar, då man just borde bestraffa dem. Vi tro ock att blott bötesandelarne i bränvinsmål blefve upphäsda, eller åtminstone bibehållna endast mot lönnkrögare, skulle många af de nu öfverklagade trasserierna upphöra. 19) Artikelns införande har ej rönt annat motstånd än det som vållats af bekymret öfver det inskränkta utrymmet. Den har nemligen synts oss sullkomligt oskadlig. Det vedervärdiga den kunnat innehålla hafva vi t. o. m. redan glömt.