Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. sr. N:o 136.) Grefven läste: — Dublin den. Jag är skymsad, chikanerad, förstörd! Men hör! det kan endast sattas genom beskrisning hur det sick till. Jag var, tillika med min man, bjuden till hertiginnan af , som gaf en bal. Det var första gången jag uppträdde bland denna lysande samling. Redan temmeligen van vid verlden, förvånades jag likväl öfver det lugn, hvarmed jag gjorde min första debut i en salong, der furstar göra sig en ära af att visa sig. Hosvet var naturligtvis sjelfskrifvet der. Sjelsva drottningen hade låtit förstå att hon ämnade göra hertiginnan den äran. Hvad mig beträffar hade jag hört, att mitt namn ej var helt och hållet obekant i salongerna förut, det hade till och med röjt sig någon otålighet att få se mig i verlden, hertiginnan hade lofvat en och annan att jag den aftonen skulle synas hos henne — jag var, med ett ord, väntad. Det var naturligt att jag användt den allrastörsta omsorg på min toilette — jag vågar säga att min fransyska kammarjungfru (jag har lagt mig till en sådan, för min svenska kunde jag ej längre begagna) öfverträffat sig sjelf — en slutblick i spegeln sade mig att jag borde segra. För att ingenting skulle störa effekten, hade jag låtit styra ut min man i stora kammarherre-uniformen, hvarpå, tack vare vår ministers bemedling, denna gång glänste en Wasaordens-dekoration. Vid min ankomst blef jag af hertiginnan på det vän