Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1853, sida 2

Åsg,A wLwss — — för det han slog upp, andra sunno bonom ha gjort ganska rätt, då han blifvit förd bakom ljuset i afseende på boets ställning o. s. v. Ett dunderslag, kanske icke mindre skakande, fastän af annat slag, hade liktidigt mred seqvestreringen i komministerhuset träffat det högvälborna Gyllenkronska huset. Efter händelsen på tingstället hade grefven icke visat sig ute. Mer och mer hade han befästat sitt slott, om man så får kalla det, men det var i sjelfva verket: ej annat, ty med allt mera jern hade portar och dörrar blifvit belastade, redan i skymningen tillskrusvades de jernbeklädda, på grofva gångjern gnisslande fönsterluckorna och natt och dag gick vakt. Om dessa försigtighetsmått voro nödvändiga, lemnas derhän; emellertid gjorde faktor Frick allt till för att skrämma upp gretven, inseende att detta var rätta medlet att hålla honom i beroende. Favoriter följa i allmänhet den politiken, att inbilla sina herrar, att de äro deras enda vänner, och att alla andra äro deras fiender, och Frick hade med sådan konseqvens arbetat för att komma till den punkten med sin herre, grefven, att han till och med började göra hans egen hustru misstänkt för honom för att ha förderfliga anslag i afseende på hans person. Men hvad som icke låg i Fricks plan, men som inträffade, var att grefven slutligen fruktade för honom sjelf. Grefven var af den naturen, att antingen skulle han sjelf inge fruktan, eller också sjelf frukta, såsom vanliga fallet är med despoter, och när han kände sig ej vidare kunna imponera, och på sätt hålla fienderna i tygeln, var han offer för den grymmaste ängslan. Han var bokstafligen rädd för sin egen skugga,