Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1853, sida 1

nen, — ber om ursägt att jag kommer något tidigt, men jag är så öfverhopad med göromål och kan inte välja någon annan tid — om fru pastorskan finner lägligt, så tror jag det är så godt först som sist att vi gå in och göra upp den lilla affären ... — Hvad för lilla affär? skrek magistern. — Åh, det är en bagatell .. förmodligen ligga pengarne i ordning? Röding fästade på sin tillkommande svärmor en blick, som man skulle kunnat kalla förfärlig, om icke verkan deraf till en del förtagits genom den till hälften tvålstrukna, till hälften blodiga hakan. — Här fins således skulder, som jag ej vet utaf, — röt Röding. — Men beloppet, beloppet? — Endast 500 riksdaler banko, min hedersbror! svarade artigt länsmannen. — Femhundra riksdaler banko! Magistern slog ihop händerna, och kastade sig med en stor tragisk geste ned på en stol. — Jag är bedragen! stirrade han, i det han slog händerna för ansigtet, hvarvid de besölades af den rinnande bloden, blandad med tvållöddret. — Magistern dör, han är sårad! sade den beskedlige skrifvaren Lamb, som, vid åsyn af blodet, trodde att Röding gjort ett försök att afhända sig lifvet. — Drag åt sanders med er, röt den förtviflade magistern, i det han stötte tillbaka skrifvaren, som ville egna honom sina omsorger. Skrifvarens bröst blef emellertid dekoreradt med ett par i hvitt och rödt skiftande kraschaner. Länsmannen, otålig öfver att expeditionen icke gick ee fermt, adresserade sig till hufvudpersonen i denna cen. — Jag får fästa fru pastorskans uppmärksamhet på, att den här affären fordrar skyndsamhet. Vill och kan frun lösa in reversen?