Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1853, sida 2

Årsverten. Från Nerike lemnas rörande årsvexten foljande bedrösliga skildring: Den uthållande torkan börjar att blifva fruktansvärd för allt, hvad vexter heter. Säden lider deraf osantligt. Isynnerhet står vårsäden hårdt, hvilket ej bör synas underligt, då den knappast fått en enda droppe regn, sedan den stack upp ur jorden. Äfven på stadsegorna, der vextligheten eljest plägar vara god äfven under en långvarigare torr väderlek, är nämnde säde ganska klent, och ännu vida klenare står det till längre utåt landsbyggden. Med hvetet är det på de flesta ställen redan alldeles förbi. Att betet under närvarande omständigheter ej kan vara tillräckligt för boskapen faller af sig sjelst. Att man numera ej kan hoppas någon särdeles god skörd, äfven om regn kommer, derom synes man temmeligen allmänt vara öfvertygad. Lyckligt ändå, om man snart finge regn. Det skulle utan tvifvel blifva högst välgörande för allt, som ännu kan upphjelpas. Från Upland äro målningarne ej bättre. Med hvarje dag heter det, i Tidn. Upsala, ingå nya sorgebud om årsvertens bedrösliga tillstånd inom länet och orten. Ängsmasken härjar förfärligt på många ställen och skall ej heller hafva skonat timothejfälten. Å vårsädet har mångenstädes yppats loppmask, som gjort stor skada. Värsta förödelsen anställer likväl den långvariga torkan i förening med kölden om nätterna, som är ganska skarp. Åskregn har på några ställen fallit välgörande, men å andra störtat ned med sådan häftighet, att det mera skadat än gagnat. Slättbyggden lider mest och der har på hela våren regn sparsamt fallit blott en gång; i skogrikare orter är årsverten bättre. Blifver ej snart nederbörd, besaras i år verklig nöd i Upland. I Fahlu Läns Tidning skrifves från S:t Schedwi den 6 Juni 1853: Inom denna socken rasade, måndagen den 30 Maj på e. m., ett förfärligt oväder af störtregn i förening med kantiga hagel om halsva hönsäggs storlek. I åtskilliga byar, såsom Öfveroch Yttersätra, Krukbo och S:t Klingsbo, sönderpiskades nästan alla fönster, som lågo för vinden; rågen, isynnerhet der den var som grösst eller tätast, asslogs alldeles; å de nysådda vårsädesåkrarne och planteringslanden, serdeles på kuperade eller lutande ställen, bortsköljdes jorden, så att omsåning och omsättning till en del varit nödvändig, och å lindorna afmejades gräset såsom med lie. Haglen, af hvilkas våldsamhet ännu i dag märkbara spår sinnas qvar i husens väggar, lågo högtals i dikena tvenne dygn efter ovädret. En sådan förödelse har icke i mannaminne härstädes egt rum. — Till denna skada får läggas den, hvilken vållas af s. k. gräsmask, som nu grasserar på flere ställen i socknen. Från Westerås skrifves: Den torra väderleken sortsar utan afbrott, och den svaga grödan försämras dagligen, under det gräsmasken ohejdadt sköflar icke blott naturliga, utan äfven artificiella ängar och vårsädesfälten. I de nordvestliga delarne af länet skall dock ymnigt regn hafva fallit och grödan hafva ett vackert och lofvande utseende. Torgpriserna med ringa tillförsel noteras: hvete 23: 24 å 25 rdr; råg 18 å 19 rdr; korn 14: 24 å 15 rdr; potatis 5 å 6 rdr, allt rgs pr tunna.