Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 133.) — Jag vet hvad häradshöfdingen tänker, sade riksdagsmannen. Han förundras öfver att jag använder utländska ord, hvilket kanske icke passar mig, efter som jag är bonde, men jag far då upplysningsvis nämna, att jag varit student . — Student! inföll häradshöfdingen. — Student, ja! min aflidne fader, som var en förmögen bonde, tillät mig att studera, och jag kunde ha gått in i herreklassen, genom att beträda tjenstemannabanan, men det var icke förenligt med mina åsigter. Det är så många som trängas om brödet på den stråten; hvarför skulle jag, som icke behöfde det, göra det, endast af en falsk ambition. Att sköta sina fäders jord måste alltid bli ett hedrande yrke — jag beslöt mig att bli — hvad jag nu är — bonde, och jag har icke haft skäl att ångra det. Jag vet det väl, att man nu för tiden såker förakta bönderna, men i grunden endast fruktar man dem. Kanske — ursägta mig om jag framkastar en sådan gissning — kanske häradshöfdingen sjelf anser bönderna vara af en sämre natur, det skulle icke förundra mig, ty det är den rådande tonen. Jag vill icke säga att bonden är mera aktningsvärd än någon annan — det beror på personligheten — men så länge som hedervårda bondeståndet, som det heter, icke förverkat denna benämning, må det också få njuta sin heder till godo. Jag kom att nämna hedervärda bondeständet. Det ger mig en anledning till en jemnförelse. Adeln kallas högloslig, presterna högvördige och borgarne vällosliga. Men lig