Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1853, sida 2

—— rr—— ——————4 narsborgs-godset, sådant det är nu, och sådant det var blott för några månader sedan. De svagare hemmauen hafva blifvit ännu svagare genom utpressningar, och när dessa ej längre kunna lemna någon afkastning, måste större bördor läggas på de starkare, så att äfven de efterhand bli svaga — och måste öfvergifvas, komma i ödesmål. Inom kort skall, om detta fortfar, den nyss så mägtige grefven på Ragnarsborg befinna sig i den största penningförlägenhet, han skall nödgas sälja hvad han eger i redbarheter, och genom ansträngningarne att draga stort revenue af sin egendom skall han icke få ens det lilla, ty utan kapitalstyrka är det snarare en olycka än lycka att ega ett stort fideikommiss. — Ragnarsborg är således fideikommiss? — Ja. — Hvad är riksdagsmans. tanka om dessa fideikommisser i allmänhet? Ar det icke i sig sjelf en galenskap ? — Det tror jag icke. Anledningen till stiftandet af fideikommisser har väl sannolikt mången gång varit samiljestolthet, men också kunna ädlare bevebelsegrunder tänkas. Om häradshöfdingen till exempel genom omtanka, god ekonomi och öfverhufvud Skicklighet att förvalta sitt goda lyckas bilda ett stort gods af flere små, celler, om häradshöfdingen eger ett godt hemman, häradshöfdingen genom att arrondera sig — jag tror det heter så — kommer till samma mål, om häradshöfdingen ser förut illa medfarna och uthuggna skogar vera upp omkring sig, ser en förut illa skött jord bära rika skördar, lyckas införa en bättre kreatursafvel, ser en förut vårdslösad och dverglik natur antaga större, skönare former och dimensioner ... — Former och dimensioner! sade den unge domaren, liksom för sig sjelf. (Forts.)