Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1853, sida 2

——————— — — —— att omsider sinna ett blindt verktyg, men, som det stundom händer vid sådane sall, det blinda verktyget upphäfde sig snart till mästare och gjorde mästaren till verktyg — hvilket grefve Gyllenkrona nu är. — Jag medger att det kan ligga någonting träffande i den karakteristiken; men säg mig — står inte grefven i godt förhållande till stn son? jag tyckte riksdagsman häntydde på någonting sådant. — De äro alltför olika för att kunna det. Sonen eger, efter min uppfattning, sannt ridderliga tänkesätt. Under några månaders tid, som det grefliga herrskapet, far, mor och dotter, voro stadde på en utrikes resa, hade jag, och många med mig, tillfälle att öfvertyga sig derom. Ragnarsborg, skall häradshöfdingen veta, är icke något obetydligt gods; det sträcker sina egor vida omkring, och räknar ett stort antal underhafvande; kanske finnes månget litet furstendöme i Tyskland, som ej är större. Unge grefven — hans förnamn är Kuno — hade då tillfälle att uppträda som en liten regent. Det var förundransvärdt hvad på den korta tid, som han herrskade på Ragnarsborg, han förmådde lyfta välståndet och sprida en allmän trefnad och belåtenhet. Äfven han är aristokrat — det ligger i blodet — men han är det i detta ords vackra bemärkelse. Och hur mycket godt skulle icke våra aristokrater kunna uträtta, om de blott ville, hur mycken sann tillfredsställelse skulle de icke kunna bereda sig? Med aristokrat förstår jag naturligtvis den adelsman, som är godsägare, ty en aristokrat utan gods är detsamma som en kung utan land. Jag vill också afräkna den njutning som kan ligga i att se ett allmänt valstånd råda omkring sig, men de borde åtminstone arbeta derpå af egennytta. Genom att undergräfva sina underhafvandes välstånd, undergräfver man sitt eget — det är en så klår sats, att den ej behöfver bevisas. Vill man ha en bekräftelse, så kan man skåda Rag