Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 132.) Den unge domaren kunde med svårighet afhålla sig ifrån att le, då han såg denna omklädningsscen; det skedde allt med den största artighet, och när grefyen var utstyrd i länsmansrocken, konvoperades han med mycken ceremoni och under sång. Utkommen på trappan, framför hvilken Guppan, länsmannens häst, stod och väntade, emottogs han af ett ljudeligt hurrah, hvilket blandades med ett gällande skratt, sedan han stigit till häst, och :Guppansatte sig i sin vanliga guppande rörelse utåt landsvägen. i Allmogen skingrade sig nu åt olika håll, hvar hom till sitt, och ännu långt utåt vägarne hörde man skratt från de vandrande grupperna. Några af de allvarligare bönderna stannade emellertid qvar. En af dem, f. d. riksdagsmannen Carl Gustaf-son i Skattelunda, utbad sig ett samtal med häradshöfdingen. Häradshöfdingen bad honom sitta, och, en verldsman som aldrig glömde sig, frågade om han fick åt riksdagsmannen stoppa en pipa. Riksdagsmannen tackade, häradshöfdingen stoppade åt sig sjelf — efter en kort stund var samtalet i gång. — Herr häradshöfdingen, — började Carl Gustafsson, — har här i dag varit vittne till ett uppträde af egen art, ja så egen, att icke jag en gång, såsom gammal på orten, vet mig ha upplefvat någonting dylikt. — Jag bekänner att jag aldrig kunnat göra mig ett begrepp om ett sådant sjelfsvåld. — Det kan visst vara rigtigt, men betänk, herr hä