Bref. Red. har ifrån Ungraren S. Manovill emottagit följande bref till införande i H. o. S. Tidningen. Det goda och vänskapliga bemötande, som jag rönte öfverallt i Sverige under mitt vistande der, skall icke allenast hos mig bibehålla detta land och dess innebyggare i kärt minne så länge jag lesver, utan gör det äfven för mig till en angenäm pligt att visa edert folk min tacksamhet genom nedanstående korta men sanningsenliga skildring öfver härvarande förhållanden i socialt hänseende och företrädesvis öfver hvad som rörer emigranterne, samt hoppas och önskar jag, att många af de utvandringslystna genom denna skildring måtte afhållas ifrån att säga sitt välsignade fädernesland farväl, för att ila ett ovisst, måhända sorgligt, men i intet fall lysande öde till mötes. — Oaktadt det lyckats mig att, genom outtröttlig flit samt derigenom, att jag vid min ankomst hit jemte flera främmande språk äfven var mäktig det engelska, komma i en temmeligen god ställning, och oaktadt jag vågar hoppas att, genom den sympathi som Amerikanarne hysa för de olycklige flyktingarne från mitt förtryckta fädernesland, kunna mer och mer förbättra denna min ställning, så önskade jag likväl att såsom svensk medborgare få lefva i edert välsignade fädernesland, under skydd af edra fria institutioner; i hvarje fall skulle jag icke kunna förlåta mig sjelf, om jag icke af all min förmåga bidroge att varna de förbländade för utvandringens olyckliga följder. Låt vara att Förenta Staternas konstitution tillförsäkrar deras innebyggare en så stor politisk frihet, som ett folk någonsin kan äga, så lider dock denna frihet så mycket under de sociala förhållandenas ok, att säkerligen ett icke ringa antal invandrare önskar, att de kunde återvända till sitt fädernesland, vore dess politiska frihet än så inskränkt; huru mycket mera måste då icke Sveriges innebyggare, hvilka hvarken lida brist på social eller politisk frihet, en gång ångra att hafva sökt sig ett nytt fädernesland. — Finns det också här ingen klass, som genom lagliga företrädesrättigheter äger en viss makt i sina händer, så gifves det i stället en annan klass, som, höjande sig sjelf öfver lagen, tillskansat sig ett herravälde öfver sina medborgare, en makt, hvarpå ingenstädes i Europa ens adeln gör anspråk, och denna är penningemenniskornas klass, en klass, som icke känner någon annan lesnads-uppgift, än den, att till de sammanskrapade millienerna hopa andra, och att helt och hållet förtrycka hvar och en, som icke står på samma lyckans trappsteg som de. Men icke nog dermed, att hela handeln och industrien befinna sig i deras händer, att hela den arbetande befolkningen erhåller arbete blott af deras nåd, och måste svälta ihjäl om de så behaga; nej, äfven vid alla politiska tilldragelser förstå de att med så skonlös ifver draga fördel af detta arbetarnes beroende, att den sista gnistan af politisk frihet derigenom förqväfves. Om nu, i följd af detta beroende, tillochmed en inföding af den arbetande klassen på sin höjd har att glädja sig åt en inbillad frihet, och endast stoltheten öfver fosterlandets ära skänker honom en viss grad af lycka, huru mycket olyckligare måste icke invandraren, vore han än i stånd att försvara sitt politiska oberoende, känna sig i den fullkomliga missbelåtenheten med sin sociala ställning; och den som är van vid ett europeiskt lif, vid den husliga familjekretsens enkla fröjder, han kan aldrig känna 8 g lycklig här, der, i sträfvandet efter penningar och den dermed förbundna herrskaremakten, hvarje bättre känsla i menniskohjertat qväfves, så att tillochmed det skönaste, hvaråt ett menniskohjerta kan glädja sig, en sann och oegennyttig vänskap, knappt till namnet finnes här. Vid dylika samhällsförhållanden är det omöjligt att invandraren, som tillika med sitt fädernesland lemnat ett lugnt och jemförelsevis angenämt lif, icke skall finna sig sviken i sina förhoppningar. Vid sin ankomst, esomoftast till Newyorks hamn, blir han genast, i fall han ännu har något qvar, omringad af alla slags dåliga menniskor, hvilka antingen i egenskap af landsmän eller på något annat sätt narra till sig hans förtroen