Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 131.) — Jaså, sade domaren, med hyass ton, cellfängelset har inte haft bättre verkan på er, och han började för de anklagade hålla en lång straffpredikan, efter det vanliga formuläret, icke underlåtande att göra anspelning på huru mycket brottsligheten ökades genom att missbruka en god husbondes mildhet 0. s. v. Sorl af missnöje genomgick då och då salen. Tre särskilta gånger hade domaren slagit klubban i bordet, sierde gången som knotet hördes, besallte han att menigheten skulle utvisas. Den aslägsnade sig längsamt och motvilligt. i Förhöret fortsattes, men utan egentligt resultat. Linjal svarade med mera lugn än man kunnat vänta af honom på domarens frågor, och domarens försök att bringa honom på tvetalan misslyckades. För att utfinna nya medel att få honom fast, vände han sig så länge till Lovisa Skrahl. Hon endast grät, och var ur stånd att besvara en enda fråga. Domaren tog hennes tårar såsom härrörande af ånger, och fann sig böra tilltala henne mildare, för att få fram bekännelsens ord, men sedan hennes gråt stillat sig något, så att hon kunde svara, blef äfven svaret nekande. Förhöret hade räckt i väl fem qvarts timma; häradshöfdingen såg oroligt på sin klocka, grefven på Sin. — Jag skall väl försöka på andra medel då, sade häradshöfdingen, och befallte att sångarne skulle åter nedföras i arresten. Länsmannen förstod en särskildt vink, som gafs honom, häradshöfdingen ursägtade sig hos grefven, som han emellertid bad stiga upp på hans