Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1853, sida 1

tillräckligt gammal är jag ändå att veta, att hvad J här förehafven, är olagligt. — Och väl vet jag också att jag är ung, — svarade en ung bonddräng, som steg fram tätt under häradshöfdingens ansigte, — men tillräckligt gammal är jag ändå att veta, att hvad du der förehafvit (han pekade åt fängelsehålan) är olagligt. — Kallar du mig du? sade häradshöfdingen, rodnande af harm. — Det gör jag, och tycker du att det är för hederligt åt dig, så kan jag väl hitta på någonting annat. Hradshöfdingen sökte att lägga band på sig. — Mina vänner! — sade han, — hvad är det J viljen? Finnen J icke att det skulle stå er dyrt, om jag å vederbörlig ort skulle anmäla att J brutit tingsfriden och ofredat domaren? — Och finner inte du? — sade samma unga bonddräng, — att det skulle stå dig dyrt, om vi anmälde på vederbörlig ort, att du medelst hugg och sleg sökt pina fångar till bekännelse? U Hvem har sagt att jag det gjort? Lekar du? Jag är inte skyldig att svara. Ö Det får vi väl se. Eller har du lust att försöka hur det smakar att bli pinad till bekännelse? UHar du slagit dem? I — Ja! svarade den unge domaren, efter någon tyekan. — Med hvad rätt? — Det återstod intet annat medel. — Jag frågar blott: har du rättighet enligt svensk lag att pina någon till bekännelse ? Dodmaren teg. E Gå! vi vilja ej vidare ha med dig att göra. Länsmannen hit! — Länsmannen bit, skallade det från hundtäådetals munnar.