sista bestridande misstänkt? — Hvad angår det om vittnade förhållandet att obekanta bönder lemnat fram halfstopsbuteljer och bekommit bränvin derpå, så hän ger härmed så ihop, att sedan en person köpt och betalt en kanna eller derutöfver, så hafva de fått sins emellan fördela bränvinet efter behag. Härmed hai jag ej juridiskt öfverträdt lagen, och af moraliska grun. der erkänner jag öppet, att jag ej anser mig behöfvefterlefva en 1. g, sådan som den ifrågavarande. Slutligen vill jag endast till ins. hemställa, huruvidhan tror, att jag, om jag ock varit nog samvetslös at eljest kunna begå en mened, skulle vågat utsätta mit för den risken att beediga en sak, som min betjening och naturligtvis äfven många andra personer mås! känna vara annorlunda? — Dessutom skulle jag emot angifvaren, f. d. poliskonstapeln Lindblads vittnen, hvilka alla varit hans gamla kamrater vid artilleriet, kunna ställa många andra vittnen, som intyga, att de fått bestämdt afslag på deras begäran, att köpa bränvin till mindre qvantitet än en kanna, Till sist vill jag fästa uppmärksamheten på det svåra i polisens förfarande att upptaga angifvelser, som ej röra ett bestämdt faktum, utan omfatta en obestämd tid. Man kunde ju på detta sätt också åtala personer att de under loppet af två förflutna år varit öfverlastade, utan att närmare uppgifva hvar, när och buru. Jag undrar huru många skulle gå fria för en sådan angilvelse? Götheborg den 7 Juni 1853. J. F. Olin.