Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1853, sida 1

———U— —— — — —ä—2 —— — — ———— — Förlåt, förlåt! — sade grefven, i det han återtog sin plats, så att den för helsan så vådliga stormen fick lägga sig. Han försjönk åter i tankar — om man får kalla det så. — Penningar, och åter penningar! mumlade han omsider. — Man tror då att jag har en outtömlig källa att ösa ur. — Men tänk efter också, hvilken valuta för dessa penningar! — Valuta! — sade grefven och ryckte på axlarne, att vara omtalad i några veckor, och sedan glömd. — Hvem säger det? Jag har sagt det redan: hon skall kanske göra sig ett namn, man skall säga, det var den vintern som den intagande svenska grefvinnan var i Edinburg — grefvinnan Palmsvärd, född Gyllenkrona — rygtet om hennes framgångar skall föras hit genom tidningarna — vi skola kanske få läsa det sjelfva här, i våra svenska blad — besinna hvilken afund det skulle väcka hos våra jemlikar. — Jag medger det ät frestande; men du ser sjelf hur svårt jag har att drisva in mina inkomster — jag blir ruinerad, ruinerad. . — Ack nu har du fått ett anfall af din melanckoli igen! — suckade grefvinnan. Detta var väl beräknadt. Gresven slog i åt sig ett glas vatten, hvari han hällde några droppar vin, och tycktes vilja bli munter. — Jas medger, — sade han, — att jag kanske går något för långt i mitt ekonomiserande. Lyckligtvis väntar jag just till mig i dag eller i morgon en den här länsmannen, som för min räkning en längre tid hållit på att drifva in penningar; möjligen blir jag i tillfälle att öfverstyra till Gunilla det önskade beloppet. Men låt oss se hvad hon vidare skrifver. Han läste vidare: : Y Ett tredje, som på visst sätt inger mig betänklig