Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. sr. N:o 126.) — Hvad säger brors hustru om det der? frågade Röding. i — Hvad skulle hon säga? jag skulle inte råda henne att knysta. Jag vill väl hoppas att man anser mig vara berre i mitt hus. — Det sättes inte i fråga. Jag bara mente ... — Aldt det der är ett särskildt kapitel. Men det fins inga särskilda kapitel i den vägen. Det är med männer i sitt hus, som med kungen — hans gerningar måste vara från allt åtal fredade. Jaja, bror kommer väl under fund med det der sjelf, när bror blir gift. Och det skall jag säga bror, att tar inte bror tömmarna genast, så var det aldrig värdt. — Var inte rädd, jag är just inte så blödsint af mig. Karl skall vara karl, det är alltid min talan. Kan bror tänka, att när jag nämnde om der hemma, alt jag ämnade resa till bror med lappen jag har på mig, för att få Lars Ersson stämd, så blef slickan min så illa vid, jemrade sig och sa att han har så många barn och tåcke der. Men kära stumpan lilla, sa jag — ser bror, jag tar allt på den beskedliga sidan — kära stumpan sa jag, hvar och en är sig sjelf närmast, och när hon ändå inte tog reson, utan till och med tillät sig att säga att det var obarmhertigt, så måste jag ta i med härdhandskarne, och lät henne förstå att qvinfolk inte bör lägga sig i affärer och hvad jag för tillfället kunde finna lämpligt, men se då satte hon till ögona i stallet..