Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1853, sida 2

— Oandligt välkommen, min bror! i sådant fall vänder jag om. Den lilla affär jag har att ge bror uppdrag om kunna vi samspråka om der hemma. Men vill inte bror åka hos mig, så är det lite muntrare? Bofink steg ur sin kärra och steg upp i Rödings, som under tiden vändt om. Magistern gaf sin Brunte ett rapp, och det bar af tillbaka till Björkudden. — IIvarmed kan jag tjena bror? sade Bosink efter att ha ånyo tändt sin länsman. — Ah, det är bara strunt. Det är en gammal revers på tio riksdaler, utgifven af den der stackarn Lars Ersson i Klensta till min salig svärfar skulle bli. Om fjorton dar är den för gammal, och derför är det bäst att lagsöka honom, ehuru det kanske kostar mer än det smakar, för efter hvad jag sport skall Lars Ersson vara i det närmaste utfattig. — Det var inte att tänka på, sade Bofink med sakkännedom, jag var der ju häromdagen och tog smunken hvad som sanus för nådig grefvens räkning. Det bestack sig till en gris, en spinnrock, två stolar och fyra kappar potatis. Det är som bror sa, det kostar mer än det smakar att göra lagsökningar nu för tiden. — Ah, hvad säger bror! knäfveln besitta att jag inte kunde rappa till med det der innan grefyen blef färdig ... fast gubevars! asbröt han sig, liksom ångrande, inte vill jag gå nådig erefven i förväg, eller göra honom missnöjd, nej inte för två gånger tio riksdaler. Tänkte annars att det skulle låta sig göra att få ut atminstone hälften — smulor äro också bröd — men när jag hör att det låter på det der viset, så kanske det är försigtigast att ge hela saken på båten så länge. Skrifva om reversen kan han i alla fall. Det skulle ju kunna hända att han repar sig, och om ingenting annat, så kan han göra dagsverken när . .. — När bror blir kaplan här i socknen, menar bror. Efter som vi kom på det kapitlet, så kan jag under