tas, att Porten gifvit ett afslående svar på Rysslands ultimatum, men aslsattadt i sådana ordalag, att intet hinder möter för underhandlingarnes fortsättande. Portens beslut hade varit föremål för öfverläggningar i 3:ne på hvarandra följande statsrådsmöten, hvaraf det ena bevistades af sultanen personligen. Beslutet fattades före minislerföråndringen of det gamla sla srådet. Ryssen hade erbjudit Porten ett nytt rådrum af 3 eller 4 dagar, men af detta anbud hade sultanens rådgifvare icke velat begagna sig, utan på den bestämda dagen (d. 10 Maj) afgifvit sitt svar å Mentschikoffs ultimatum. Korrespondenten anser Turkiets ställning som ganska betänklig, om stormakterna icke komma Porten till hjelp. Engelska ambassadörens hållning har icke motsvarat de förhoppningar, hvartill hans kända rysshat gifvit anledning; den är tillochmed af den beskaslenhet, att den väcker tvifvel om hans regerings afsigter. Korrespondenten tror icke, att, såsom det påstås, England är i hemligt förstånd med Ryssland, men anser för lika bestämdt att denna makt icke är dess motståndare. England synes vilja bibehålla en frihet i sina handlingar, som tillåter det att i säkerhet taga sitt parti när ställningen antagit en mera bestämd karakter. Uti alla händelser synes någon enig samverkan med Frankrike ingalunda vara för handen. Detta bevisas af några bland de senaste tilldragelserna. Så t. ex. skickades Mentschikoffs ultimatum och alla dithörande handlingar, kl. 9 på aftonen samma dag det tillstälts Porten, till lord Redeliffe i dess egenskap af den älste ministern, med den anhållan att deraf gifva hr de la Cour del och med honom samråda om hvad som dervid var att göra. Lord Redclisse afsande samma natt det ryska ultimatum till Malta med ångaren Wasp och följande morgon kl. 7 lät han underrätta hr de la Cour, att han hade en vigtig sak att meddela honom. Hr de la Cour skyndade sig till lord Redeliffe och erhöll först då kännedom om berörde ultimatum och Maspis afgång. Denna fint af lord Redeliffe torde dock icke tjena honom till något, ty samma afton afsände hr de la Cour franska ångaren Chaptal, som är vida mera snabbgående än Wasy, hvadan det är troligt, att franska styrelsen först bekommer detta beryktade ultimatum. Men denna tilldragelse, ehuru den icke har stort att betyda, visar dock, att brittiska ambassadören icke alltid bryr sig om att handla i samråd med Frankrikes representant. I slutet af skrifvelsen berättas lord Redelisle söka förmå Porten till vissa inrymmelser för att icke aldeles bryta med Ryssland, enär furst Mentschikoff synes vara benägen att komma öfverens med Porten, endast han vunne något derpå. Statsrådet var ånyo församladt idet ögonblick skrifvelsen nedskrefs, för att taga detta nya förslag i betraktande, men man trodde att det skulle vidblifva sitt första beslut. Bref från Konstantinopel af d. 15 till franska tidningar innehålla många motsägelser, men när man, så godt sig göra låter, sammanjemkar dessa, erhålles följande skildring af ställningen. Den 13 stod furst Mentschikoff på resande fot och begaf sig till sultanen, som gaf honom audiens. Denna sultanens slathet att emottaga czarens utskickade hetes hafva så sårat storviziren, att hani förbrytelsen begärt sitt entledigande och skulle det alltså synas, som om detta steg af sultanen varit en anledning till ministerförändringen. Denna förmodan är dock mindre antaglig, då nian besinnar, att storvirziren, ehuru icke med samma befattning, åter ingått i den nya ministeren. Säkert är emellertid att Reschid Pascha samma afton blifvit utnämnd till utrikesminister, ett steg, som har allt utseende för sig att skola beteckna Portens fasta föresats att i det längsta sätta sig emot Rysslands öfverdrifna sordringar. Reschid Pascha har alltid varit en fiende till ryska inflytandet i Konstantinopel och följaktligen kan aldrig hans utnämning till ett så vigtigt embete vara angenämt för Ryssland. Det heter dock, att han under den nuvarande betankliga ställningen ar lifvad af försonliga afsigter, hvilket väl vill säga, att han förr är böjd för rimliga inrymmelser, än att drifva sakerna till det yttersta. . Bref af en dags senare datum, alltså den 16 Maj, förmäla, att furst Mentschikoff den 14 gått ombord å ryska fregatten Bessarabien och