Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 119.) Från den stunden kom ingen mera in i komminiSterns rum, än hans hustru och Clara. Juldagen inträffade det vanliga förebudet till döden, att den sjuke kände sig liksom tillfriskna — komministern hade sjelf varit vid för många Sjuksängar, för att låta sin omegifning i anledning häraf öfverlemna sig åt nagot bedrägligt hopp, och ännu på annandagsmorgonen egde han nog styrka att med tydlig röst uppläsa följande af honom älskade psalmvers: Ej mer med blicken skum och svag Jag leta skall Guds anletsdrag I verldens dunkla spegel, Men Herrans klarhet ohöljd se Bland dem som äro tecknade Med Herran Guds insegel. Salig, Salig Skall jag röna Allt det sköna Sanna, höga Som här doldes för milt öga. Derefter inställde sig dödsarbetet, och just som det ringde samman i Odensvi kyrka, afsomnade han. Enkan och den faderlösa dottern må vara ensamma med sin sorg.