Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1853, sida 1

Tjugonde Kapitlet. Ilegrafning. Magister Röding hade ej väl blifvit notisiceral om komministerns frånfälle, förrän han åt sig utverkade tre veckors tjenstledighet, för att begifva sig till Odensvi. Kommen till komministersbostället, der han naturligtvis som förlofvad med dottern i huset uppträdde med sorgslor om hatten, länghalsduk och pugnetter, fann han för sig en viss liflighet, sådan som den besynnerligt nog ofta förefinnes i sorgehus, dagarne före begrafningen. Många händer voro i rörelse för att sy sorgkläder, laga till svepning, kläda rummen i deras dystra drägt, och alla dessa förrättningar skedde af dervid vana personer med en likgiltighet, som det varit vanliga hvardagssysslor, hvari de voro stadda. Madam Boqvist, ortens allt i alla, ehvad det gällde barndop, bröllop eller. begrafningar, saknades icke heller, och hade ett slags befäl öfver de andra, som hvar i sin stad, erkännande hennes öfverlägsenhet, villigt fogade sig efter hennes anordningar. Enkan sjelf var naturligtvis genom sin sorg hindrad att taga så verksam del i stöket, som hon kanske skulle hafva velat, och det hade i allt fall varit henne svårt, ty hon uppehölls hvarje ögonblick af personer, som infunno sig