det af rättigheten att äter deportera dem som åter gjorde sig skyldiga till stämplingar emot samhällets lugn tillfredsställer icke fullkomligt hvarken deras samveten eller deras behof af säkerhet. De finna, att af en ytterlig fara påkallade undantagsåtgärder icke kunna ingå i en regelmässig lagstiftning eller när som helst tillgripas af styrelsen; att man icke kan leka med uppoffrade friheter och förfärliga straff, utan föregående dom; att man icke i ett samhälle som det franska och under en stadgad författning, kan underkasta menniskor, hvilka de än månde vara, dessa godtyckligt dekreterade och återkallade proskriptioner; att dessa individuella åtgärder skola utan tvifvel drabba några af de oroligaste och oförsigtigaste hushufvudena; men att många af de förra departerade, återvända till sina hemorter med sina politiska lidelser och dertill sinnet uppfyldt af bitterhet öfver förföljelsen, der skola blifva en orsak till agitation och faror. Hvad jag nu sagt låter bedröfligt, och det är likväl rena Sanningen. Jag har — hvilket ännu icke skett i någon tidning — troget afmålat de tänkesätt och farhägor, som äro rådande hos denna massa af ordningens sak tillgisna proprietärer cch idoga medborgare, som med bedröfvelse åse det dubbla skådespelet af den uppoflrade friheten och den illa betryggade inre säkerheten. TYSKLAND. Johanniterorden har högtidligen återupplifvats i Preussen. Denna akt försiggick den 17 Maj på slottet Charlottenburg under en mängd medeltidsceremonier. Prins Carl är Ordens härmästare. Riddarne lofva bland annat att med andans vapen och svärdet kämpa emot fienderna till den gudomliga och menskliga ordningen! Malicen påstår, att riddarne först komma att draga ut emot Mormonerna! — Tullföreningens bestånd är nu t. v. betryggadt för 12 år, sedan alla medlemmarne deri stadsästat traktaterna om föreningens sortsarande och utvidgning. — Notisen att Augustenburgaren köpt ett stort gods i Posen tillbakakallas nu såsom ogrundad. — Studenterna i Berlin misstänkas för demagogiska stamplingar. SARDINIEN. Ett Turinerblad, som erhäller sina ingifvelser från regeringen, meddelar, att hertigen af Genua, konungens bror, srån Dresden, der han med sin gemål, en sachsisk prinsesa, varit på ett besök hos den kungliga familjen, skall begifva sig till Paris — der han redan inträffat — och derifrån till London. Fransmännens kejsere har inbjudit hertigen och längtar att göra hans personliga bekantskap, i synnerhet som hertigen besitter omfattande insigter i artillerivetenskapen. Väl underrättade personer påstå emellertid, att dessa hertigens kunskaper alls icke hafva någonting att skasla med hans resa till det kejserliga hofvet, att fastmer politiska angelägenheter af högsta vigt utgöra syftemålet för hans resa. Man talar om en nära offoch defensiv allians emellan Sardinien och Frankrike, hvilket i detta ögonblick, då belgiska och preussiska monarkernas resa till Wien väckt allahanda farhågor i Tuilerierna, vore så mycket önskvärdare för Frankrike; Sardinien deremot behöfver ett mera energiskt understöd af Frankrike i sina stridigheter med Osterrike. Rörande denna punkt skulle hertigen af Genua öfverlägga med kejsar Napoleon och sedan äfven söka förmå Londonerkabinettet till en enhällig samverkan med Frankrike i bemälte angelägenhet. Ett lagförslag föreligger sardinska kammaren, om den stående armåens förökning och en ny rekrytutskrifning. pr