var han af den tanka, att man icke kunde rösta för budgeten, utan att indirekt gilla konsiskeringsdekreterna. Straxt i början af sitt anförande blef han kallad till ordning, vid ett utfall emot senatsbeslutet af den 25 December. När han straxt derefter betjente sig af uttrycket förhatlig konfiskering, och då för andra gången blef afbruten af presidenten Billault, vände han sig direkt till denne och yttrade sin förvåning derösver huru hr Billault så kunnat glömma, att en gång hade hedrats med Ludvig Philips och hans söners förtroende, ja, tillochmed varit hertigens af Aumale advokat. Billault, en äkta politisk vaderhane, genmälte, att hans hufvudgrundsats var att lyda landets lagar och att försäljningen af orleanska godsen skedde i kraft af en lag, som kejsaren utfardat den tid, då han som president varit beklädd med diktatorisk myndichet. Montalembert förklarade, att biordet sörhallig icke hade afseende på lagen, utan på sjelfva handlingen, den der han ansåg för en fortsättning af de blodiga orgierna den 24 Febr., då man sköflade och satte i brand familjen Orleans boningar. Under fortsättningen af sitt tal, anförde talaren såsom ett bevis på den offentliga meningen om konfiskeringsdekreterna, att sjelfva statsrådet, en besoldad och afsättlig korps, hvilken fått en bitter erfarenhet af sin afsättlighet, blott med en rösts majoritet antagit desamma. Huru djupt Baroche, som vid förhandlingen om kompetensfrågan i statsrådet skall hafva gifvit utslaget, kände sig träffad af denna anmärkning, bevisade hans i en retad ton afgifna svar, hvilket han för öfrigt alls icke vidrörde sjelfva stridsfrågan, utan endast sysselsatte sig med den formella lagligheten. Sedan äfven den allmänt föraktade Granier de Cassagnac försökt ett misslyckadt angrepp på Montalembert erhöll denne åter ordet och slöt sitt anförande med den förklaring, att han varit tillgifven den nuvarande regeringen och att han försvarat henne, såsom stöd för samhällsordningens väsentliga principer, ända till den dag, då hon sjelf kränkt äganderättens princip. Sjelfva resultatet af denna förbandling är redan bekant. Den stora franska allmänheten får af detta Montalamberts tal, liksom af församlingens öfriga förhapdlingar icke erfara mera, än hvad som till den utportioneras i Monitörens fullkomligt särgoch innehållslösa berättelser. Den tillåtelse, som före senatsbeslutet af den 25 December församlingen kunde bevilja de deputerade, att på egen bekostnad trycka sina tal, men hvilken nu endast kan lemnas af presidenten och ordföranderna i afdelningarne, vägras regelmässigt af denna kommission. Senaten blir, om möjligt, ännu mera hermetiskt sluten än den lagstiftande församlingen. Dennas medlemmar få aldrig se något af senatens skriftliga arbeten. För publiken är senaten så främmande som China. Den enda väg, hvarpå dess hemligheter kunna afslöjas, är det förtroliga meddelandets eller, om man så vill — sqvallrets. Genom dylika kanaler har det kommit till de utlandska tidningskorrespondenternas kunskap, att äfven i sjelfva senaten börjat visa sig en tillstymmelse till motständ emot regeringen. Denna motständsanda erhöll sin första väckelse genom ett lagförslag rörande marinens stab, enligt hvilket sjöossicerarne vid en viss ålder skola sättas på pensionsstat. Det deröfver afgisna utskottsbetänkandet, som är uppsatt af amiral Mackan, skall vara assattadt i nägot starka uttryck och går ut på att visa, att lagförslaget hotar statens säkerhet samt afstyrker dess godkännande af senaten. Det är att märka, att förslaget redan antagits af logst. korpsen och nu är underställdt senatens pröfning och stadfästelse. Den rättigheten är nemligen i författningen inrymd senaten att pröfva och afgöra huruvida de föreslagna lagarne äro grundlagsenliga eller icke. Den 21 förehandlades berörde utskottsbetänkande i senatens plenum. Oaktadt regeringens öfriga bemödanden att få diskussionen afslutad, blef den dock uppskjuten till Måndagen den 23 dennes. Annu lislare motstånd A —— var rik i dig sjelf och gör dig aktningsvärd; när du Hanar dig cam maoct sifvaroboifvan är dan cAclvddanda A