Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 116.) Ett leende af sällsam art sväfvade på Kunos löppar. Det låg någonting hånande, men tillika smärtsamt deruti, som antydde halten af det nöje han njöt. Nå, Amanda! ännu ett glas! sade Kuno, i det han med silt glas stötte till sin högra qvinliga bordgrannes så häftigt, att begge gingo sönder, hvarvid deras innehåll i en gemensam flod sköljde ned öfver den oaktsamma nymfens kläder. — Debet: grefve Gyllenkrona, en ny sidenklädning! — sade vårdslöst Amanda. — Bah! tio för en! — sade Kuno, i det han gjöt vin i ett par andra glas. — Udda och jemnt på yttersta sedeln! — skrek en af de unga bordgästerna åt Kuno. — Udda! — Se sjelf! Å Sedeln flög öfver bordet till Kuno. Den var jemn. Kuno tog upp sin plånbok. — poila — sade han, i det han lät sedeln flyga tillbaka i sällskap med en annan af samma valör. Den sedel hvarom spelades var på 500 bko. — Quite å deux! — Må ske! — Hvad är han ? — Jemn. — Ja, så vida sem ar jemnt.