sidor om honom en turk af hög rang; ester kommo de svenska drabanterna och sist den turkiska sviten. Wermlands nation gaf scener ur Elgskyttarne. Först kom en stor vagn, dragen af oxar och körd af sjelfva iden raske Mathias från Kurö; på vagnen låg en skjuten elg. Efter vagnen följde en stor skara elgskyttar och andra personager ur nämnde poem; ej ens tiggaren Aron var glömd. Södermanlands och Nerikes nation framställde anblicken af ett jernbanståg. Främst kom ett fräsande lokomotiv med sin rykande skorsten; på sidorna lästes: KÖping-IIlt; de efterföljande vasnarne, som voro uppfyllda af Passagerare, voro betecknade med ordet fraktgods. Alla vagnarne voro så inrättade, att hästarne, som drogo dem, ej syntes. Uplands nation föreställde personer ur Ringaren i Notre Dame?. Esmeralda gjorde här nästan lika mycken lycka som den i romanen, och Quasimodo var lika faslig att ise. Norrlands nation var stadd på resa till Avasara, för att se midnattssolen. Stockholms nation utgjorde ett blandadt sällskap af diverse sällskaper; t. ex. ett par afdelningar af par Bricoll, framför hvilka på hyenden buros bål, citroner Åc. Ålven sis man Bildningscirkeln och Arbetaresöreningen m. m. — Östgötha nation föreställde Abd-el-Kaders tåg till Brussa. Westmanlands oeh Dala nation var, enligt Upsala, ett vandrande Nordamerika: Förenta Staternas hela senat med president och statssekreterare bildade första gruppen voch färdades på en stor flakvagn; de särskilda staternas representanter buro små fanor med målade sinnebilder, som understundom voro roliga nog; Öfra och nedra Carolina var temligen naturtroger måladt, efter namnet. Kentucky hade en fängslad slaf. Kalifornien var klädd i idel guld 0. s. v. Mrs Bloome visade sig i sin ökända kostym; mrs Stowe, den amerikanska blåstrumpan, var lagerkrönt och blek, som en fullmåne, och hennes skapelser, originalerna i Oncle Toms Stuga med herrar, tjenare, slafvar, slafhandlare o. s. v. bildade hennes brokiga svit. Negrerne voro otäckt natursanna, likasom slertalet af deras blågoris. Vidare Katholska och Mormonprester, Indianer, Ladys och Gentlemen, af alla sorter. Westgötha nations uppträdande var också ett bland de vackraste och gjorde en lysande effekt. Man hade valt den tilldragelsen ur franska revolutionen 1793, då man, efter att hafva högtidligt förnekat Guds tillvaro, i stället införde Förnuftets dyrkan, och till denna gudomlighet invalde en skådespelerska, som i triumf fördes omkring i Paris. Tåget öppnades af Robespierre till häst, förande det röda standaret. Derester på en char, dragen af hvita hästar, syntes Förnuftet, en hög ståtlig gestalt med den mest kungliga hållning, och efterföljd af en skara jakobiner med sina röda mössor, bilor och öfriga attributer. Marsellaisen sjöngs utan uppehåll, under det tåget framgick. På Polacksbacken hade flera nationer låtit uppföra granrisbaracker; de andra logerade dels på hofvet, dels i brunnslokalen, ja t. o. m. i den täckta käggelbanan. Hvad som bidrog att denna gång gifva det hela en så ovanlig lysande anblick, var rikedomen och mångfalden af små fanor, som i de mest omväxlande färger utbredde sig i aftonvinden och belystes af den nedgående solen. Vid mörkrets inbrytande upptändes tjärtunnor och en mängd facklor. Afven hela lördagen fortsattes dessa karnavals-upptåg inom staden och på nationssalarna.