— rien Bosink med ovanlig vighet ur kärran, och då han kastade tömmarne på hästryggen, skyndande emot saktor Frick, som redan länge med otålighet stått på trappan, väntande honom, kunde på hans ansigte läsas en viss förnöjelse öfver att ändteligen en gång här på stället fått komma i embetsutöfning. Faktorn förde omedelbart kommissarien upp till grefven. Då Bofink inträdde i grefvens rum, skedde detta icke med vanlig ödmjukhet ... Bosink generade sig icke för att låta sina jernskodda klackar genljuda i korridoren, och hans: tjenare herr grefve! beklagar, här skall inte stå bra till, uttalades med en ton, som antydde, att han för närvarande ansåg sig för den vigtigaste personen på stället. Det bäef först en kort öfverläggning, hvaraf resultatet blef, att mamsell Lovisas gömmor först skulle visiteras. En sådan akt var för mycket ovanlig, för att den på gården ej skulle väcka den största uppmärksamhet och deltagande. Alla voro öfvertygade om Lovisas oskuld, och alla skyndade att samla sig, för att med egna ögon följa visitationen, och öfvertyga sig att misstankan orättvist fallit på henne. Ätven ville hvar och en vara kontrollant att intet underslef eller knep begicks, ty kommissarien Bofink kunde tros om både ett och annat, och man ville gerna se honom stå der med lång näsa. Af gårdsfolket voro samlade väl femton å tjugu stycken, som med ett hemligt knot nu följde kommissarien i hälarne, då han tillika med grefven och Frick begaf sig upp till Lovisas kammare. (Forts.) VV resa Ta