Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1853, sida 1

är dum ger icke god ton . . . man risquerar hvart ögonblick att skämmas för honom, och tacka Gud man inte hviskar: den der måtte hon ha tagit för syndens skull. — Men han blir ju så ofantligt rik! — Visserligen förgyller det upp saken något . . . men ändå, bättre som bättre är . . . konferensrådet W., se det vore ett parti för mig ... att få sitta högst i soffan bland de der förnäma damerna! Philip Palmsvärd kan på sin höjd bli hofmarskalk . . . en simpel hoftitel ... fy! Ja, suckade kammarjungfrun, det är imellertid det enda råd jag vet. — Det enda! — sade Gunilla, och såg kammarjungfrun skarpt i ögonen. Denna slog ned sina och sade med sänkt röst: Vore vi i Stockholm, eller ännu hellre i Köpenhamn . . . eller allrahelst i London eller Paris, så skulle man väl kunna hitta på något annat, men här nere på landsbygden! Gunillas tårar hade imellertid asstannat. Hon torkade bort spåren efter dem. Hennes beslutsamhet syntes hafva återkommit. -— Hvad som än må ske... tyst ... tyst som muren! du skall inte bli obelönad.