ODROId, AAA 1s (1 Ydla 11 Ylva eller senare alstra valsignelserika frukter. Örebro i Maj 1853. Allmänna Reform-Bestyrelsen: C. R. Tersmeden. N. (1. Dahlgren. 0. G. Hedengren. J. (1. Askengren. Abr. Bohlin. Med anledning häraf yttrar Aftonbladet föl: jande sanna och träffande ord, i hvilka vi till alla delar instämma: Hvar skall man söka de krafter, genom hvilkas medverkan representationsreformen kan vinna någon framgång? Finnas de hos den nuvarande regeringen, hvars flesta ledamöter visat sig vara så varma anhängare af ständsväsendet? Träffas de hos rikets ständer, hvilkas asskaffande reformen just har till syftemål? Eller skall man vända sig till nationen, hvars önskan att erhålla en bättre målsman än den närvarande ståndsrepresentationen utgör sjelfva utgångspunkten och grunden för representationsfrågan? Någon lång tvekan kan icke ega rum vid valet mellan dessa alternativer. Första vilkoret för bifall å en ansökning är dessutom att sökanden framställer den. I denna fråga är nationen den sökande. Nationen bör således på tydligt sätt uttala sin önskan, sin tanke, sina förhoppningar. Om nationen härvid framträder med en större enhällighet, om den allmanna opinionen visar sig stark, kunna stalsmakterna, regeringen och ständerna, icke undgå att fästa afseende på en sådan ansökning. lakttager nationen åter tystnad, åberopas detta såsom bevis på att opinionen icke finnes, eller att den är ytterst svag. I hvilketdera sallet som helst blir det ett skäl för de beslutande statsmakterna att anse nationen icke hysa någon lifligare önskan för saken, och vid sådant förhållande kan man ju icke hoppas, att den skall röna någon framgång. Dersore är det också oundgängligen nödigt alt folket i fråga om represensationsresormen vid allmänna möten uttalar sin mening. Endast på detta sätt kan en allmän opinion bildas och göra sig gällande. Utan påtryckning från en dylik opinion finnes ingen utsigt för ett fredligt genomförande af någon representationsreform, der rättigheten att oktrojera sådana saknas, och hvad de oktrojerade författningarne åter vidkommer, så är det äfven tillräckligt bekant, att de äro de mest ömtåliga drifhusväxter, förande ett tvinande lif, hvilket alltför lätt slocknar, till och med på en vink af den som i nåder framkallat det. Stödjande oss på dessa åsigter, önska vi att alla reformvänner måtte skänka det varmaste behjertande åt allmänna reformstyrelsens i gårdetta blad intagna inbjudning till ett allmänt resormmöte i Örebro måndagen den 27 nästkommande Juni. Alla skäl som förut funnits för representationsreformen stå icke blott qvar, utan vinna i betydelse med den framskridande tiden som lemnar den föråldrade ståndsrepresentationen alltmera bakom sig. Den är också numera en drönare som, saknande förmåga att gå i spetsen för svenska folket, måste med de största ansträngningar och uppoffringar släpas efter detsamma. Ett sådant orimligt förhållande bör icke kunna räcka länge. För närvarande finnas icke heller några omständigheter som kunna anföras emot större allmänna sammankomster uti förenämnde fråga. De som hysa fruktan för oordningar genom dylika möten behöfva blott kasta ögat på den utomordentligt lugna hållning, som i denna tidpunkt utmärker de politiska opinionerna här i landet. Aktningen för den lagligen bestående samhällsordningen är jemväl så grundad hos svenska nationen, att lagarne icke hafva något att frukta af några allmänna möten. Svenska folket borde också nu, då så många andra folk efter de revolutionära feberryckningarne försjunkit i en politisk dvala, begagna tillfället att gifva verlden ett vackert föredöme af politiskt lif. Sverige kunde visa, att det vore vaket, när så många andra sofva. Det skulle då äfven få mindre att frukta af de andras uppvaknande, som kanske icke dröjer så länge. Sveriges sjelfständighet beror för öfrigt af folkets frihet. Då de stora despotiska makterna sluta sina folk i bojor, är derföre just tidpunkten inne för oss att söka utvidga folkfriheten för att derigenom ytterligare befästa .1 ... 2 1 1