—— — — —— Sr nomiska ställning beträffar, så, efter alla de underrättelser jag lyckades samla, är den förträfflig, ja utmärkt. Åarup är till att börja med ett af de förnämsta gods på Fyen, hvilket icke vill säga så litet, och förösrigt har vår kusin Svaneskjold betydliga summor insatte i Köpenhamns bank. Det anses att han lägger af minst tjugu tusen riksbankdaler om året . . . det bör kunna bli rätt artigt. Grefven gjorde ett litet uppehåll. Derefter fortfor han: — Jag underrättade Kuno om sin lycka i går. — Nå! — Besynnerligt hvad menniskor kunna ha bizarra ider! kan du tänka dig ... han sade mig midt i synen att han älskade ... soreställ dig, hvem? Grefvinnans obeslutna utseende tillkännagaf att hon icke hade någon aning derom. — Jo ingen annan än ... men jag måste skratta ännu, då jag tänker derpå . . . ingen annan än kaplanens dotter der nere på Björkudden. — Clara! -— Precist! Clara. — Ha ha ha! dlska! det låter något romantiskt. — Romantiskt i högsta grad. Och när jag