Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1853, sida 1

inte ville höra på det örat, så sprang han ut i skogen, och har inte kommit hem förrän i dag på morgonen. . NMin Gud! tänk om han sorkylt sig. — Jag kan inte neka att jag varit orolig häröfver. I dag har jag ej ännu sett till honom. Förmodligen sofver han. Alska komministerns Clara! det låter något. Men är det inte det jag alltid sagt, att den här landtlefnaden måste ge anledning till sådane der trakasserier? nej, gråce å la ville! der finnes förströelser, som dissipera tankarna och afleda dem från sådana dårskaper. — Du kan ha rätt. Men har jag någonsin nekat vår son att söka sig de ressurser som för hans ålder kunna vara nödvändiga? jag trodde i början att mamsell Bäck var en sådan ressurs . . . jag börjar misstänka att jag misstagit mig. — Ty värr är det anledning att misstänka sådant. Man springer inte omkring i skogen en hel natt, om ... — Om man haft tillfälle att svalka sig på annat sätt — alldeles! Men hur skall man kunna arrangera den saken? det är verkligen brydsamt. Grefvinnan tänkte efter. Hon kände fastheten i sin sons vilja, styrkan i hans känslor, redligheten i hans karakter.