Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1853, sida 1

hast med komminister Bäck, hade han sunnit nytt mod hos sig att utkämpa de strider som väntade. Samma sol hade redan hunnit middagshöjden, när grefvinnan, efter det kammarjungfrun anmält att grefven önskade ett samtal med henne, ändtligen beslöt sig att lemna sin säng, och isöra sig den theatraliska kostym, som, buren af en patient, ansågs så intressant. Det var någonting ovanligt numera att se grefven i grefvinnans rum. Han kunde icke gå in der utan att vid denna mängd af apotheksslaskor och burkar som omgal honom komma att tänka på de stora depenser han i och för grefvinnans sjukdom måst göra — detta kunde lätt förorsaka honom anfall af hypokondri — det var således bäst att afhålla sig derifrän. Dessutom ansåg han sin kära hälft nu mera snarare som död än lefvande, och trodde sig uppfylla allan rättfärdighet, då han reguliert hvar morgon lät genom förste kammartjenaren esterhöra hur grefvinnan mådde. Men grefvinnan, ehuru hon egentligen aldrig älskat sin man, hade dock ännu, vid syllda syratio års ålder, och oaktadt hon på allt satt sökt försvaga sin kroppskonstitution, nog lifskraft qvar för att sätta värde på en hyllning af den, som i sin ungdom allmänt gällt sör en så vacker karl, och sålunda vaknade