Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 107.) Kuno hade, utan att grefven märkt det, störtat ut, för att undvika nödvändigheten att få ett uppträde med sin far. Grefven rynkade ögonbrynen. Pojken är vansinnig, sade han: det der skola vi väl söka bot för. Ännu vid soupern var Kuno icke återkommen. Klockan hade redan slagit 11, och ännu hade ingen sett honom. Man började blifva orolig — sista ättlingen af Gyllenkronska familjen hade anspråk på att man ej skulle finna det likgiltigt hvar han fanns, eller om han fanns. Först klockan 3 på morgonen, sedan Kuno nästan utan medvetande irrat omkring i skogen, vände han sina steg mot hemmet. Solen, som gick upp i all sin pragt, och för hvars majestät allt visade sig smått, öfvergående, hade ingifvit Kuno nya krafter att möta de lidanden hvarpå han gjort sig beredd, och erinrande sig det samtal han några dagar förut