Styckegods. Prins Albert såsom fader. Följande äro namnen och lefnadsåldern på den kunglige familjens i England 8 barn, hvilka, då de båda makarne ännu endast äro 34 år gamla, lofva att blifva talrikare än drottning Victorias farfaders, Georg III:s: 1) Victoria Adelaide Maria Lovisa ,kronprinsessa, född den 21 November 1840; 2) Albert Edvard, prins af Wales, grefve af Dublin, född den 9 November 1841 (således nu 12 år gammal; 3) prinsessan Alice Maud (Mathilda) Mary, född d. 25 April 1843; 4) prins Alfred Ernest Albert, född d. 6 Augusti 1844; 5) prinsessan Helena Augusta Victoria, f. d. 25 Maj 1846; 6) prinsessan Lovisa Cazolina Alberta, s. d. 18 Mars 1848; 7) prins Arthur William Patrik Albert, s. d. I Maj 1850, (den aflidne hert. af Welligtons gudson) och 8) en prins, som föddes den 7 April 1853 och ännu icke är döpt. Angående prins Alberts sätt att behandla sina barn, meddelas från London följande exempel: Den lille prinsen af Wales stod en dag i sitt rum på en kunglig villa, vid fönstret, hvars rutor, liksom på mänga dylika byggnader räckte ned till golfvet. Han skulle lära sig en lexa utantill, men han riktade sina blickar ut i trädgården och lekte med fingrarne på rutorna. Hans guvernante, den kristligt allvarliga fröken Hillyard, märkte detta och bad honom vänligt att tänka på sin lera. Den lille prinsen svarade: — Jag har inte lust. — Då måste jag, sade fröken, ställa er i skamvrån. — Jag vill inte lära något, svarade gossen trottsigt, och jag ställer mig icke i skamvrån, ty jag är prinsen af Wales. I det han sade detta, stötte han med foten ut en af fönsterrutorna. Då steg fröken Hillyard upp från sin plats och sade: — Sir, ni måste lära er eder lexa, eller nödgas jag ställa er i skamvrån — Jag vill inte, sade gossen och stötte i detsamma ut en annan ruta. Fröken ringde, och då kammartjenaren visade sig lät hon genom honom bedja prinsens fader, prins Albert, att hans höghet täcktes inställa sig hos henne, emedan hon hade något högst angeläget att tala med honom rörande hans son. Fadren kom genast och lät berätta för sig det som händt. Derpå vände han sig till sonen, visade på en liten pall och sade: — Sätt dig här och sitt qvar tills jag återkommer! Härefter gick han till sina rum och hemtade en bibel. — Hör nu, sade han vid sin återkomst till den lille prinsen af Wales, hvad den helige aposteln Paulus säger till dig och andra barn i din ställning, Derpå uppläste han Galat. 4, I och 2: ,Men jag säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan emellan honom och en tjenare; ändock han är herre öfver alla ägodelarna; utan är under förmyndare och föreståndare, in till then tiden, som af fadren förelagd är. — Det är sannt, fortfor prins Albert, du är visserligen prinsen af Wales, och om du uppför dig som det anstår dig, Så kan du blifva en förnäm