Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1853, sida 2

———q—F:——— A — —— — dat ner dig med någon jänta bland knaparadeln här på orten, medan vi varit borta. — Det har jag icke, min far! — Nå lika godt. Kanske har du något ännu bättre på förslag ... på det vilkoret må det andra gerna vara. — Den jag älskar är det herrligaste Guds skapelse ännu frambragt. — Åh vaserra! hvad heter den klenoden då? — Min far! sade Kuno med allvar, jag alskar Clara Bäck. — Clara Bäck! upprepade grefven, farande med ögonen omkring taket, liksom för att erinra sig om det fanns något sådant namn i adelsmatrikeln. Clara Bäck! Clara Bäck! visst känner jag en dansk familj Bäck, som genom gistermålsförbindelse med en annan samilj, Fries — begge hade ansenliga gods — blef stiftare af Beckfriesska gresskapet i Skåne, men af den sinns visst inga desendenter qvar. — Min Clara har inte en så förnäm härkomst. — Nå men säg då — hvem är det du sunderar på. — Jag har sagt att jag älskar Clara Bäck, komministerns dotter. — Ah nu begriper jag ... kaplanens Clara der nere! . . . ha ha ha! .. qu har fått