Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1853, sida 2

— Jag har redan en längre tid varit betänkt derpå, min sar! sade Kuno, omsattande tillfället att komma fram med hvad som så mycket låg honom om hjertat. — Hvad knäfveln! sade grefven, hastigt vändande sig om, har Gunilla sagt . . . nå ja, jag förstår ... du har sett hennes porträtt. — Jag har det, min far! — Nå väl! hvad tycker du sjelf? är inte flickan vacker? — Det är det minsta man kan säga till hennes beröm. — Det är sannt. Hon är rik. — Rik — på dygder, oskuld och behag. — Jag måste tillstå att du vet mer än jag. Och du har intet emot partiet? — Intet! och skulle skatta mig lycklig, om mina föräldrar ej hade det. — Oss emellan är redan den saken afgjord. I Oktober kommer hon hit med sina föräldrar. A — Jag fruktar här är ett missförstånd, min ar. — Ett missförstånd! hvad vill det säga? — Den jag älskar skall ej dröja så länge. Men förmodligen mena vi icke samma person. — Jag vill hoppas att du inte gått oeh sud