ket utgörande en volym af 30 åa 40 sidor, till största delen upptogs af häftiga utfall emot det parlamentariska styrelsesättet, pompösa losord åt det nuvarande systemet och obetingadt beröm för senatsbeslutet af d. 23 December, som i så väsentlig mån inskränkt lagstistande församlingens makt. Upplasningen skedde under en isande tystnad. Så snart den var slutad, reste sig alla medlemmarne af utskottet, såsom en man, utgingo samtligen och lemnade hr Schneider quar ensam för att anställa sina betraktelser öfver den verkan hans foster framkallat. Följande dagen hade han ånyo sammankallat utskottet och förklarade att, som han funnit, det vissa delar af hans utlåtande icke gillats af hans kolleger, hade han deri ändrat eller uteslutit dessa anstötliga ställen. Detta oaktadt återstod likväl så mycket beröm för senatsbeslutet, att flera talare uppträdde emot utlåtandet och skarpt tadlade detsamma. Till och med hr Paul de Richemont, hr Schneiders andra jag i utskottet, utropade, att han icke kunde lida ett sådant språk, som hr Schneider föreslog utskottet att föra. Äfven han deltog i det allmänna tadlet af senatsbeslutet. Hr Schneider, förbryllad, nästan skamflat, vågade knappt öppna munnen till ett försvar för sitt olyckliga lostal öfver senatsbeslutet. Vid anstald votering uttalade sig alla rösterne enhälligt, med undantag af endast hr Schneiders, formligen för utstrykandet af alla de ställen, som voro stridande emot församlingens värdighet, eller den öppenhet och sanningskärlek, som man var skyldig landets styrelse. Hr Schneider hade nu ej annat att göra än larfva sin kos med sitt på detta sätt stympade manuskript och får han nu ett nytt arbete för att lappa i hop bitarne igen. s En icke mindre betecknande händelse har tilldragit sig i församlingens plenum, för hvilken aldrig kommer annat än högst ofullständigt att redogöras i franska tidningarne. Presidenten hr Billault tillkännagaf d. 5, att han på dagordningen för följande dagen satt val i afdelningarne till ett utskott för pröfning af ett lagförslag angående en jernvägsanläggning emellan Lyon och Genf. Detta förslag bestämmer, att regeringen skall lemna det sällskap, som beviljats oktroj å anläggningen, ett låneunderstöd af 15 mill. och garantera det 3 2 renta å ett kapital af 50 mill. fr. En deputerad från Paris, hr Königswarter begärde ordet och förklarade, att han motsatte sig ått man i år upprepade samma skådespel som församlingen fick spela i fjol, då den i stormsteg måste afgöra en betydlig mängd mer och mindre vigtiga frågor, hvilka den icke haft tid att samvetsgrannt pröfva. Hvad beträffade oktrojen, som utgjorde föremålet för det isrägavarande lagförslaget, anmärkte hr Königswarter, att han der återfann namn som figurerade i alla stora företag utförda med styrelsens medverkan. Han påpekade det fördersliga uti att it slikt folk handlöst öfverlemna det allmännas intressen, samt yrkade slutligen, att lagörslagets behandling skulle uppskjutas, i stälet för att sättas på dagordningen för den fölande dagen. Presidenten svarade, icke utan en viss bitterhet men likväl något brydd, att man cke kunde säga, att församlingen voterat lagar itan att prösva dem, samt yrkade att den dagordning han föreslagit skulle antagas. Efter en debatt, under hvilken man ånyo tadlade let brådstörtade sätt, hvarpå lagar blifvit voteade i slutet af förra mötet, sattes hr Königswarters proposition under omröstning. Nästan rela församlingen reste sig för att understödja lensamma. Det ifrågavarande lagförslaget är åledes borttaget från dagordningen för d. 6. luruvida det återkommer under loppet af de öljande dagarne är svårt att afgöra. Korrespondenten i Vind. belge, efter hvilken fvanstående i sammandrag refererats, försäkrar tt man i allt detta icke får se annat än en iflig känsla hos församlingen af dess värdigwet och sjelsstandighet, men icke någon slags