Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1853, sida 2

na säga: min far! det kan ligga sanning i dessa ord ... i sådant fall vore det förfärande. — Döden är ingen olycka, men att veta sig vara orsaken till en menniskas död, det är en olycka. Kuno ryste vid den tanken. Vore det då möjligt, att han kunde blifva orsaken till Claras död? — Men jag har redan sagt Clara att jag älskar henne, — sade Kuno, med en nästan sjelfförebrående ton. — Jag vet det, herr grefve, och det sagda kan icke tagas tillbaka. — Nej, det skall icke tagas tillbaka, — sade Kuno eldigt. — Det måste tagas tillbaka, — sade komministern lugnt, — eller, om icke tagas tillbaka, så åtminstone öfverlemnas åt glömskan. — Glömskan! så gerna skulle jag kunna glömma Gud. — Icke så häftigt, herr grefve . . . då detta nedsänkes i glömskan, bevisar ni just att ni vördar Guds vilja. — Säg, menniskors vilja. — Nej, Guds! hvem utransakar hans vägar? förblifven j ståndaktig intill ändan, så väntar eder sållheten . . . om ock först på andra sidan grafven. (Forts.)