Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1853, sida 2

chef angår, så må det i mycket vara sannt, men att nödgas handla så att man derför ådrager ovilja till någon tid, är ofta den redlige mannens lott. Vi hafva förut uttalat vårt ogillande af den orimliga förföljelsen emot försäljningen i minutoch vinhandel af punsch och likörer till mindre qvantitet än en kanna, — hvars laglighet vi dessutom ej anse gifven; vi finna äfven i jagten efter toddyar och punsch, som försäljas på söndagarne, en åtgärd, som ej är af behofvet påkallad, som ej kan leda till något resultat (utom att öka poliskassan med några riksdaler) och således endast tjenar att onödigtvis reta sinnesstämningen; vi hafva mot det sätt hvarpå polisen uppstämmer, pliktfäller och häktar personer för fylleri, funnit anledning till de allvarsammaste anmärkningar; men med allt detta respektera vi mera den person, som ej är rädd att då han följer sin öfvertygelse ådraga sig ovilja, än den som af fruktan derför dagtingar med hvad han anser vara rätt. — För vår del ämna vi ock följa det förra sättet. I söndagseftermiddag installerades i Domkyrkan hr kapten Godbersson till bethelkapten, af domprosten Thomander, som med ett särskilt tal till kaptenen öfverlemnade bethelflaggan. Till i går afton hade Bildningscirkelns direktion och åtskilliga af dess ledamöter inbjudit föreningens ordförande, direktör N. J. Söderling, till en sexa på Prins Carl. Åtskillige skålar blefvo härvid proponerade; för ordföranden, för äldre och nyinträdde ledamöter i direktionen, för våren, för klappande andar, m. m. — Natten till den 7:de dennes inträffade den olyckan, att 3:ne fiskare från Wrångö, Carl Nilsson, Cornelius Carlsson och ynglingen Sven Carlsson, hvilka med sin båt under fiske i Kattegatt ankrat i närheten af Trindelns fyrskepp, blefvo öfverseglade af en dansk skonare, dervid deras båt kantrade och ynglingen Carlsson genast omkom. De andra båda arbetade sig till båten och höllo sig der fast till dess båt från skonaren utsattes för att rädda dem; dock hade Cornelius Carlsson, som vid kantringen fått svåra slag i hufvudet, redan aflidit innan bjelpen hann fram och blef således Carl NilsSon ensam räddad och förd om bord å skonaren tillika med Cornelii döda kropp. Om bord blef Nilsson väl behandlad, fick något pengar och kläder med mera, men vet ej namn på hvarken fartyg eller kapten. På Bredgrund, vester om Nidingen emottogs han af en fiskare från Frölunda och fördes tillika med liket till Wrångö. Han är ännu så illa sjuk, att fråga är om lifvet. Han vet ej med säkerhet hvar skonaren var hemma, men tycks vilja erinra sig, att besättningen uppgaf den vara från Köpenhamn. Cornelius Carlsson efterlemnar enka och 2 små barn i yttersta fattigdom, då det enda de egde, nemligen båten, är förlorad. Hr G. Gynther, ett i detta samhälle välbekant namn, har afgifvit ett i Jönköpingsbladet intaget, såsom det heter: opåkalladt men opartiskt bedömmande af Jönköpings stadskyrkas nybyggda orgelyerk, hvari det bland annat förekommer, att då hr G. haft tillfälle att I under sina mångåriga konstresor i främmande länder blifva närmare bekant med icke mindre än 4 å 500 särskilta och olika orgelverk, ifrån 12:te seklet till närvarande tid, så har han hvarken sett en från de minsta detaljer till de största föremålen mer ändamålsenlig och i alla delar mer sinnrikt och mästerligt utförd plan, eller hört i de sublimare stämmorna en skönare och mer estetisk tontimbre och dertill, såsom en absolut nödvändig estetisk konstmotsats, en mer förvånande och öfverraskande tonstyrka, ernådd med icke mer än 34 stämmor, än i detta nya oförlikneliga instrument (stadskyrkans orgel). Rörande instrumentets nya mekanik för manualerna och pedalen heter det vidare: denna nya mekanik är af så originell s och egendomlig konstruktion, att äfven en verklig kännare skulle behöfva en god tid och uppmärksam granskning, innan han grundligt och klart skulle kunna uppfatta dess innersta sammanhang och verkningar. — — Detta nya instrument är med få ord en bok i sitt slag, som från dess första textsida till dess sista med en okullkastlig logik samt dertill hörande vetenskapliga argumenter förklarar hurudant i 19:de århundradets andra hälft ett orgelverk bör vara beskaffadt. — I anledning af de i