Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. sr. N:o 104.) Kuno ersor hela behaget af aft veta sig vara själen i denna glädje. Men hur är icke menniskan kufvad af omstandigheterne? två dagar senare, och det skulle varit Kuno omöjligt att lifva detta sällskap. kring hvilket nu den sprittande glädjen spred sig likt en elektrisk ström, som hade sin källa hos Kuno. Och för att icke sjelf rubbas ur denna sinnesstämning, som var så nödvändig för att sammanhålla det hela, vågade knappast Kuno tänka framför sig mer än ögonblick för ögonblick — han måste tillsluta ögat för de åskmoln, som han såg stiga upp på sin lefnads horizont. Och som han var, så var äfven Clara. Hon såg Kuno glad, derför var han glad, han såg henne glad, derför var hon glad. Det var kanske något barnsligt i denna glädje, men den som icke kommer i glädjens himmel som ett barn, han kommer der aldrig in. Men ju längre det led emot aftonen, ju omöjligare blef det Kuno att blott för ett ögon