——————————————————3——.———————————— ——— — att gifva den första höjningen från marken. Flickornas befattning var nu slut, de slogo sig i en stor krets kring sandplanen, -dels för att vara i säkerhet, i händelse någon olycka vid resningen skulle inträffa, dels för att bättre kunna beskåda denna högtidliga actus. Bland flickhopen blandade sig de af ungherrarne, som voro för fina? att ta uti. Ännu sormerade stången mot marken en spetsig vinkel, men efterhand och vid sam fällta höga rop af hålli höjde den sig — der armar ej mera räckte, togos tjugor och saxade stänger till hjelp andtligen hade man fått upp den så mycket, att man kunde begagna linorna. Kommenderande på platsen var Sven Sköld, som stod på ett litet afstånd och blott utdelade sina befallningar, hvilka af dem som lade hand vid verket punktligen åtlyddes — nu gick det, tag efter tag — redan fladdrade flaggan i luften — hurrarop skallade allt högre och högre vid hvarje rörelse som stången vid linornas halande gjorde åt höjden. Sergeant Sköld stod i skjortärmarne på kastellet, med en brinnande lunta i hand, färdig att vid det öfverenskomna tecknet fyra af . . . hurra! hurra! ljöd det, nu när stången, fullkomligt upprest, vaggade sin topp af och ann, något divergerande från sin lodräta ställning, då ännu man icke