Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1853, sida 1

Q MQk!:AAAOT L— — —— hvass anmarkning i beredskap, höllo inne dermed, afväpnade af Claras oskuldsfulla väsende, och den öppna och naturliga vänlighet hon visade alla. De som voro ifrån aflägsnare orter, och icke kände till henne, kallade henne för fröken, och många till och med, som ej visste att unga grefyen var ogift, för nådig grefvinnan. Detta roade kuno utomordentligt, och när Clara rodnade och ville skynda vidare, efter att ha fått en så förnäm titel, ville han deremot så mycket hellre stanna qvar, för att höra den upprepad. Och i sjellva verket kunde man alltför väl tro, att Clara var en ung grefvinna, så väl och smakfullt förde hon sig. Att hon var alla öfverlägsen i skönhet, kunde al ingen bestridas, ja någon jemförelse kunde i det fallet knappast komma i fråga. Claras mor såg icke utan en viss fåfänga sin dotter vara så der utmärkt framför de andra unga damerna. Hennes fruktan för Kuno, såsom den der gick omkring som ett rytande lejon, sökande hvem han uppsluka månde, hade till god del gått öfver, sedan hennes skyddling, magister Röding fått expektorera sig för Clara, och hon trodde att Clara var sastad. Emellertid, så mycket hon än gynnade Röding, kunde hon dock icke undgå att uppdra en jemförelse, föga till hans fördel, då hon nu sammanhöll honom med unga grefven. Ett