Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1853, sida 1

SS GV — — ——— — de sitt värdskap. Vida skilja ifrån denna nedlåtenhet, som en person af börd och förmögenhet anser vara ett serdeles ådclmodigt erkannande att han dock ej är mer än en menniska, var han lika med alla, talade med alla, skämtade med alla, nämnde dem vid namn, älven dem, som knappast trodde sig någonsin af honom blifvit bemärkta, och hvar han gick fram — med Clara under armen, ty han hade fått tillåtelse dertill af hennes mor — följde honom hviskningar: nej den rare grefven, den vackre grefven, den goda grefven, och alla kommo öfverens om att han var en krona för allt hvad herrfolk som fanns på trakten. Efter middagen serverades med kafle öfver lag, hvilket för den qvinliga delen af de mindre förnäma af sällskapet var en särdeles raritet. Det fanns ingen torparhustru som icke fick sin tår kafte, och det tyckte de var något som tog lofven af hela den andra grannlåten — någonting sekulärt, som man borde tala om för barn och barnbarn. Det gjorde visserligen något uppseende att unga gresven gick så der arm i arm med komministerns Clara, då det fanns tillgång på så många fröknar, men de flesta visste att de voro så godt som uppfostrade tillsammans, och älven de onda tungor, som kunde ha någon