Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 102.) Klockan 11 voro alla färdiga att låta sätta sig öfver af Nils, som i dag bar sin präktiga blå vallmarsrock, hvartill han af sitt husbondsolk sått materialierna i julklapp. Man satte sig försigtigt i den lilla ekstocken, som med knapp nöd kunde bära mer än fy lilla Trogen anbefalldes af Clar den stående Stinas vård, och i sattes farkosten i gång. ra personer; a i den på stranned sagta årslag Claras ögon hade redan upptäckt Kuno, der han stod på båtbryggan nedanför slottsterrassen. Hvad hennes hjerta klappade! kanske hade han redan länge stått der, under otålig väntan ! Framkomne, och efter det första: välkomne, mitt herrskap! ljudat emot dem, trädde Kuno ytterst på kanten af bryggan, för att med sin hand hjelpa de fremmande i land — först de begge gamla, och så Clara, som med ett lätt hopp trodde sig kunna bespara Kuno