Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1853, sida 2

bestämmelse, och att denna hufvudsakligen består uti att uppfylla en makas pligter, och du skall, jag tror det, åtminstome i en aflägsen framtid finna att du följde himlens vilja, då du förenade dig med en man, som, om du inte nu älskar honom, du dock efterhand skall lära dig att värdera, och dagliga erfarenheten har sagt, att sådane äktenskap lika ofta blifvit lyckliga, som de, hvilka grundats i en häftig kärlek. Uppfyllelsen af våra pligter är dock det, som till slut gör oss mest lyckliga, och att här på jorden endast lefva för sig sjelf, derigenom förvärfvar man inga anspråk på belöning i ett annat lif. Den högsta af all dygd är sjelfuppoffringen, och utan den finnes ingen dygd. Qvinnan eger företrädesvis förmåga deraf — det är derigenom hon visar sitt hjeltemod, det är derigenom hon förvärfvar sina skonaste lagrar. Jag vet det, ingen sjelsupposlring kan för en finkänslig qvinna vara större än den, att gifta sig med en man som hon ej älskar, men gör hon det af pligtkänsla, och med föresats att uppfylla en makas pligter, så kan också ingen större, ingen ädlare handling af henne begäras. Ehuru den sanning som låg i dessa ord blott var half, såsom inskränkande sig endast till vissa fall, så kunde dock Clara ej undgå att erkänna den, emedan hon genom sin ställning