Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1853, sida 2

— Jas skall bedja honom glömma mig, sade hon beslutsamt. — Men om han icke kan det, icke vill det? — Har jag rätt att tvinga honom dertill? — Det är för hans lugn du arbetar, om du gör det. Men, det är icke allenast för hans lugn du skall arbeta — menniskan har äfven pligter emot sig sjelf — det kan icke vara Guds vilja att du helt och hållet kastar bort ditt eget, och på samma gång deras, för hvilka du är kär, emot hvilka du äfven har pligter. Eller vill du att dina föräldrar på sina gamla dagar skola sörja för din skull? Clara tryckte hastigt sin fars händer. Denne fortfor: — Det ges ett medel, ett enda, att komma ur denna labyrinth. Det är, att du — gifter dig. Clara for förskräckt tillsammans. — Sök att lugna dig, — fortfor komministern. — Jag vet att en sådan tanke i detta ögonblick måste förekomma dig motbjudande, men, en gång väckt, är det möjligt att du kan vänja dig vid den, ja, att du slutligen skall gilla densamma. Jag vill inte tala om det prosaiska att bli gift och på samma gång komma i besittning af förmåner, som den ogifta qvinnan ej eger, men, förutsätt att qvinnan har en