Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 99.) — Jag gör mig onödigt griller, säger du, inföll komministerfrun, men bättre stämma i bäcken än i ån. Den der Lina, — jag har alltid misstänkt henne. — För hvad då? aldrig har jag åtminstone förut hört dig yttra ett halfdraget ord deråt. Ja så! du har inte det? nå det kan väl vara . . . men Vissa rå ej för att de äro skarpsyntare än vissa. Har du inte misstänkt någonting hos henne med det dubbla ansigtet? — Hvilken henne med det dubbla ansigtet? — Kors Lina, vet jag. — Dubbla ansigtet! inte rår hon för, stackare! att hon blifvit ofärdig, och att hennes ansigte vridit sig litet på sned. — Ja men se det är Uerrans finger, det säger jag ändå. Och det slår mig aldrig felt, att det är Lina och ingen annan, som ställt till det der spektaklet mellan Clara och unga grefven. Jaha! se nu, kan tänka, börjar du